Lättare att vara stugköpare idag än under pandemin

Förbudet mot större sociala sammankomster och alla andra begränsningar samt  bristen på långa resor ledde till att  fritidshusmarknaden fick ett uppsving som vi aldrig tidigare varit med om. Det slogs prisrekord efter prisrekord och människor var tvungna att ha både vassa armbågar och kunna ta snabba beslut för att uppnå drömmen om en stuga. En allmän visning kunde ställas in, såld innan visning var ett  ganska vanligt fenomen. Då. 

Med den nya friheten i att kunna jobba på distans sa paret som köpte ett mycket enkelt sommarhus; här ska vi jobba och odla!  Ingen av dem var särskilt händig. Men den insikten var som bortblåst när de föll pladask för den röda lilla stugan med renoveringsbehov. De en gång så frodiga rabatterna var anlagda av det äldre pensionerade paret som sålde, som hade så mycket mer tid att påta i jorden. Det rullade på, youtubeklipp hjälpte dem vidare och svärfar med lite mer erfarenhet. Med distansarbetet från stugan fick de mer tid att förbättra det de kunde både ute och inne. Det såg lovande ut.  Sen blev allt som vanligt igen. Dagarna på kontoret blev fler, besöken i stugan färre. Med glesare besök hann ogräset växa förbi det planterade och renoveringen stannade av. Charmen med utedasset var svårare att begripa när den första frosten kom. Kostnaden för att renovera, omkostnaderna för stugan (stigande inflation, el, räntekostnader) steg och helt plötsligt blev det ganska dyrt att ha en stuga för ett par veckor om året.  

Och vi kan kalla honom Bosse började intressera sig för odling  såväl hemma som i stugan. Men…. inflikade jag, till och med dina kaktusar dör ju. Nä, nä, nu är det växter som jag intresserar mig för, sa Bosse. Och i stugan blev det växthus, odling i pallkrage och en speciell plats för potatisen. Bosse brukar alltid fly Sverige på hösten, men nu när det uteblev tänkte han vara i stugan längre. Och bäst då att passa på att odla. Det gick sådär kan man väl säga. Trots investering i bevattningssystem och olika sorters gödning så ute så blev det ingen dignande tomat- potatis-  och gurkskörd. Nu åker Bosse utomlands igen och växthuset har blivit en plats att förvara krukorna på.

Det finns något hoppfullt i att överskatta sin egen förmåga vad gäller både renovering och odling. Ibland nästan lite charmigt. Det får dock inte bli ett sänke så att rabatten blir en belastning och renoveringen leder till att både energi och pengar tar slut. Då är det inte så charmigt längre. 

Och, tror jag, det är vanligare att omdömet grusas vid köp av just fritidshus. Illustrationerna i Astrid Lindgrens böcker dignar av sommaridyller, det kanske börjar redan där. Eller i ett minne från evigt soliga somrar i någon stuga som barn. 

Efter pandemin, så fort vi kunde resa och återgå till det normala igen, ihop med att kostnaderna ökade så valde många av “pandemiköparna” att sälja. Den största puckeln  av just pandemi- fritidshus till salu är därför avklarad. I år präglas fritidshusmarknaden av ett stort utbud och en inte lika stark efterfrågan. Du kan som köpare titta, räkna och titta igen innan du tar ett beslut. Förhoppningsvis ges dagens mer långsamma marknad möjlighet att skapa sig en mer realistisk syn på sitt fritidshus och sin egen förmåga köp än under pandemin. Tänk på att det går alldeles utmärkt att hyra ett fritidshus också. 

Claudia Wörmann, odlingsintresserad (även innan pandemin) boendeekonom