Förstagångsköpare kan få se bostadståget gå
Efter åtta år så kom äntligen den första sänkningen av styrräntan nu den 8 maj. Ett välkommet besked för hushåll med 3 månadersränta. Riksbanken flaggar för att fler sänkningar kan komma och nu återvänder optimismen på bostadsmarknaden. Människor i färd med att fatta sitt livs största privatekonomiska beslut kan hålla sig till informationen om att räntekostnaderna i vart fall inte ser ut att öka. Det är en viktig signal och kan leda till att flera fattar beslut om att flytta.
Med ökad optimism och bättre förutsebarhet på bostadsmarknaden kan vi förvänta oss att fler törs agera. Kanske puttar det en och annan över kanten som stått och velat i sitt bostadsbeslut. Den psykologiska faktorn spelar, tror jag, stor roll på bostadsmarknaden. Såväl innan som efter en flytt. Man vill gärna se tillbaka på sin affär, som både säljare och köpare , och tänka att det här blev bra.
Om vi nu lämnar perioden med de sjunkande priserna bakom oss hoppas jag att prisutvecklingen går långsamt. Naturligtvis med effekten att färre behöver sälja med förlust. Priserna får gärna sega sig uppåt, inte stiga med raketfart, tycker jag. Och det av flera skäl. När vi pratar om att bostadsmarknaden normaliseras kan man ställa sig vissa följdfrågor. Vad menar vi med att marknaden är normal? Hoppas verkligen inte att det handlar om hur marknaden var under pandemi-åren, och under flera perioder innan dess. Som det var då när budgivningen satte fart redan innan en allmän visning och det första budet på den lilla lägenheten med balkong kunde påbörjas redan i trapphuset. På den marknaden där människor utan skinn på näsan och som saknade de spetsiga armbågarna aldrig kom till skott i den där bostadsaffären .För att de var långsamma och ville räkna på sitt beslut i miljonklassen. Personligen hoppas jag att en normalisering på bostadsmarknaden mest innebär ökad aktivitet, alltså fler transaktioner. Bristen på rörlighet påverkar det mesta negativt, så även på bostadsmarknaden. På den trögrörliga marknaden bor människor kvar i sina hem trots att behovet förändrats. Det påverkar den nyblivna änkan som bor kvar i villan som kräver för mycket underhåll, det påverkar paret som delar hem trots att de separerat och det drabbar det vuxna barnet (och hans förälder/föräldrar) med jobb och helskägg som bor kvar i pojkrummet. Och det påverkar också möjligheten till att tacka ja till en utbildningsplats och ett nytt jobb på en annan ort.
Och ja, om vi med normalisering menar att priserna ska skjuta i höjden och hetsen återkomma på vissa bostäder så vill jag att vi ägnar förstagångsköpare en tanke. Alla som sliter för att få ihop till kontantinsatsen, står på perrongen och ser bostadståget åka förbi, för nu räcker inte kontantinsatsen längre, nu krävs det ännu mer.
Claudia Wörmann, boendeekonom på Hypoteket.
