Diskussioner om bostadsmarknaden under Almedalsveckan

Så var ytterligre en almedalsvecka över. I år var det ett nedbantat program som, vad jag upplevde det som, öppnade upp för fler spontana möten. Solen gassade från en klarblå himmel. Jag var inbjuden, som boendeekonom  på Hypoteket, att prata i en rad paneler - alla med fokus på bostadsmarknaden. Här följer mina reflektioner från  ett axplock av seminarierna jag deltog i. 

Om nativiteten som går ned

Fler unga prioriterar hellre en bostad än att bilda familj. Nativiteten går ned och har inte varit på låg nivå på hundratals år. Vänta lite nu, hör inte det här ihop, nativitet och bostad? 

Det torde vara en självklarhet att en säker och beständig bostad är själva förutsättningen för att vilja bilda familj. Först bostad, sedan bebis. Ungefär så.

Hur sänker vi trösklarna för yngre

Ja, det är svårt.  och det finns en vilja att komma in på bostadsmarknaden tidigt för att få ta del av kakan(prisutveckling, sälja med vinst). Bosparande kan vara en lösning, men det gagnar ju snarare kommande generationer och problemen kvartstår just nu. Ett av mina inspel här blev att jag vill påminna om att det kanske inte är det bästa att köpa sin första bostad och att prisökningen  nte är alldeles given. Vidare kan man som nog må bra som unga att bli påmind om att den unges föräldrar också började någonstans. I en bostad i andra, eller i tredje hand. Inte alls drömbostaden på något sätt. Tidigare generationer kunde heller inte kliva in på banken och köpa en bostad, vilket ibland verkar vara uppfattningen bland de yngre, utan även tidigare generationer fick börja sin bana på andrahandsmarknaden. Detta inspel gjordes utan att för den skull ta udden av problemet för de unga. Det är svårt. Höga priser, lång kötid och stringenta  regler försvårar. 

Hur får vi igång flyttkedjorna för äldre

Genom ett tillskott av nya attraktiva bostäder, men också ett ändrat beteende hos oss själva kanske? Påfallande många , tror jag, törs inte ta frågan att de blir äldre (och skröpliga kanske). Vi lever längre, är friska och vitala. Vi har dessutom kemiska hjälpmedel som kan ge ytterligare skjuts för vår motvilja att bli äldre. Med skönhetsbehandlingar är det idag svårt att avgöra om en person är 65 eller 35 år. Vi pratar om ålderism och bidrar själva till det, tycker jag. Det egna ansvaret ligger i att planera för en bättre anpassad bostad i tid. Och att acceptera åldrandet, välkomna det. Planera  och flytta i tid.

Hur en bostadspolitik kan främja bostadsbranschen

Min motfråga blev om vi ens har en bostadspolitik och hur den i så fall ser ut. Ett av skälen till att bostadsfrågan inte bubblar upp högre på den politiska agendan, tror jag, är att det löser sig för de allra flesta ändå. Föräldrar lånar ut pengar till sina barn, separerade löser bostadssituationen på något sätt, och andrahandsmarknaden ger mycket övrigt att önska. Om lösningarna för privatpersonerna blir bra? Det kan man diskutera, men människor är innovativa för att de måste och kanske inte främst för att de vill. Omfattningen av problemen blir därför svårare att överblicka. Under tiden som bostadspolitiken saknas så hinner människor lösa sina respektive problem på egen hand.

 Ser fram emot att årets diskussioner och debatter resulterar i konkreta förändringar. För det behövs. 

Claudia Wörmann