Bolånefonder - nytt fenomen med stark tillväxt

För bara ett fåtal år sedan fanns inte möjligheten att investera i bolånefonder i Sverige, och få visste vad det var eller vad det innebar. Idag har över 30 miljarder kronor placerats i tillgångsklassen, och fortsätter tillväxttakten kan siffran vara den tredubbla redan om tre år.

Med strukturellt fallande marknadsräntor under lång tid har investerare fått allt svårare att hitta avkastning till rimlig risk. I slutet av föregående år hade skuldinstrument i storleksordningen 18000 miljarder dollar (!) världen över en negativ yield (avkastning) - en siffra som har ökat konstant under senare år. Svenska räntor har följt med nedåt och periodvis har samtliga löptider av våra statsobligationer, sånär som på den allra längsta (20 år), också haft negativ avkastning. Annorlunda uttryckt - investerare har fått betala för att låna ut pengar. Det bådar illa för bland annat våra framtida pensioner.

Konceptet med bolånefonder startade i Nederländerna för snart tio år sedan och har där varit mycket framgångsrikt. En femtedel av den Holländska bolånestocken är idag finansierad av bolånefonder, och för nyutlåning är siffran istället nära hälften.

I Sverige har investeringar i lån till bostäder länge varit en stor och naturlig marknad för institutionella placerare att ta del av och generera avkastning från. Sverige har en av världens största marknader, sett till ekonomins storlek, av säkerställda obligationer - skuldinstrument utgivna av bankerna för finansiering av bostadslån. Det har också ansetts vara en av världens bäst fungerande obligationsmarknader, med mycket god likviditet. Men någonting tycks ha hänt.

Med Riksbankens intåg på marknaden för säkerställda obligationer, i samband med pandemins svenska utbrott för ungefär ett år sedan, har likviditeten försämrats och avkastningen ebbat ut. Marknadsaktörer vittnar om en handel som nu huvudsakligen har två intressenter - bankerna och Riksbanken. Bankerna som utgivare av säkerställda obligationer, bankernas markets-avdelningar som finansiella intermediärer i sin roll som återförsäljare och likviditetsgaranter, och Riksbanken som köpare av dessa säkerställda obligationer under sitt kvantitativa lättnadsprogram. Riksbanken har, till dags dato, köpt säkerställda obligationer för över 250 miljarder kronor.

I en sådan miljö är det naturligt att investerare söker alternativ. Bolånefonder skiljer sig på flera punkter från säkerställda obligationer, men har den likheten att den underliggande “råvaran” bakom investeringen är densamma - svenska bolån med hög kreditvärdighet.

Genom att rikta delar av de pengar som, i en normalt fungerande marknad, hade varit öronmärkta för traditionella obligationsinnehav till bolånefonder kan institutionella investerare upprätthålla en snarlik riskprofil samtidigt som den förväntade avkastningen ökar och ger ett positivt bidrag till förvaltningsresultatet.

“En placering i bolånefonder ger en i sammanhanget god riskjusterad avkastning för en viss kategori investerare och bidrar till ökad diversifiering inom området räntebärande investeringar” menar Johan Hasselblad, ansvarig för upplåningen på Hypoteket och med tidigare erfarenhet från just marknaden för säkerställda obligationer.

“För investerare med lång placeringshorisont och i grunden lågt strukturellt behov av likvida tillgångar finns det egentligen ingen uppenbar anledning att ge bort avkastning till förmån för likviditet. Likviditet har kommit att bli väldigt dyrt på senare år”.

Vad är en fond? Läs mer >>