Efter första räntehöjningen - en närmare titt på ränteläget och Riksbanken


Vi det här laget känner de flesta till att Riksbanken höjde reporäntan vid sitt möte i april med 25 baspunkter, eller 0,25 procentenheter. Många vet kanske också att Riksbanken i samband med detta flaggade för att fler höjningar är att vänta. Närmare bestämt en höjning vid varje kommande möte under en tid framöver, och att styrräntan skulle komma att toppa någonstans strax under 2% i slutet av prognosperioden (närmare bestämt anges medelvärdet 1,81% för andra kvartalet 2025).

Det här är i sig såklart tråkiga nyheter för bland annat oss med bolån. Detta innebär närmast ovillkorligen att den rörliga räntan kommer att röra sig gradvis högre, i en relativt snabb takt, under åtminstone de närmaste 12-24 månaderna för att sedan i bästa fall parkera på denna nya nivå och därefter möjligen kunna falla tillbaka något igen - om Riksbanken lyckas få inflationen under kontroll eller om de ekonomiska utsikterna skulle försämras.

Något som det dock har pratats betydligt mindre om i media är att Riksbanken även lämnade en alternativ prognos för räntan (den så kallade räntebanan) i den penningpolitiska rapport som publicerades i samband med räntebeskedet. Denna alternativa räntebana bygger på att inflationen blir ännu högre än Riksbankens färska, reviderade inflationsprognos. I ett sådant läge höjs räntan betydligt snabbare än i huvudscenariot och når 1,5% redan till årsskiftet.

Som lök på laxen har detta alternativa scenario redan kommit att bli marknadens huvudscenario. Marknaden prisar alltså ungefär in de räntenivåer som anges i den alternativa räntebanan. En av anledningarna till detta är att marknaden tror att Riksbanken, även i sin nyligen reviderade inflationsprognos, ligger alltför lågt. Marknadens prissättning kan förvisso inte alltid förklaras enbart av fundamentala faktorer utan styrs även till stor del av bland annat positionering, åtminstone på kort sikt, men icke desto mindre så har alltså Riksbankens alternativa scenario redan i princip blivit “verklighet” i bemärkelsen att det är vad som prisas in.

Detta scenario är faktiskt ganska brutalt, och utan att försöka skrämma upp någon så handlar det alltså om att Riksbanken inte bara kommer att behöva höja räntan vid varje möte framöver, utan skulle behöva göra dubbelhöjningar vid varje möte under en tid. Med detta menar jag att höjningarna blir 50 baspunkter, eller 0,5 procentenheter, per gång istället för de mer brukliga “tjugofemmorna”. I det här scenariot är det inte heller bara så att räntorna höjs snabbare - de höjs också till en högre högstanivå. Istället för en topp kring 1,8% får vi en topp på ca 2,5%. Denna topp infaller i alternativscenariot något tidigare än i huvudscenariot.

Nu vill jag personligen tro att Riksbanken inte kommer att agera enligt alternativscenariot till fullo i praktiken, även om inflationen på kort sikt skulle komma ut i linje med den prognosen. Anledningen är att det är en sak att sänka styrräntan i steg om 50 baspunkter när ekonomin behöver stimuleras. Detta möter så att säga inget motstånd. Få aktörer i samhället och ekonomin mår dåligt när räntan sänks - tvärtom så får i princip alla det bättre. Med räntehöjningar gäller naturligtvis det omvända.



Källa: Riksbanken

Folk och företag får mindre kvar att röra sig med när räntan stiger. Detta är naturligtvis hela poängen, man vill ju strama åt för att bromsa takten i ekonomin och därmed få inflationen att sakta in, men det blir kännbart och får konsekvenser. Det är därför en helt annan sak att bromsa ekonomin i steg om 50 baspunkter. I synnerhet om höjningarna infaller vid varje möte. Enligt mig medför ett sådant påskyndat beteende stora ekonomiska risker - särskilt när en hel värld har vant sig vid låga räntor under mycket lång tid, och rättat in både balansräkning och beteendemönster därefter.

Risken är däremot inte alls noll att det blir som marknaden tror. Det skulle också rent teoretiskt kunna bli värre. Kanske inte för att räntan skulle höjas snabbare än i alternativscenariot (det är svårt att se), men att toppen blir högre. Framför allt är inte risken obetydlig att det kan bli ett scenario som ligger någonstans mitt emellan Riksbankens huvudscenario och deras alternativa scenario (som nu alltså har blivit marknadens huvudscenario). Riksbanken har en tendens att vara ganska regelstyrda och är inte nödvändigtvis bland de mest lyhörda centralbankerna i världen.

Det är tyvärr svårt för både privatpersoner och företag att idag skydda sig mot stigande räntor på ett bra sätt. Visst kan man skydda sig, men inte mot de högre räntor som redan ligger i korten. Om man räntesäkrar, eller binder, sin bolåneränta idag så skyddar man sig i praktiken bara mot ett scenario som blir ännu värre än Riksbankens alternativa scenario. Skulle de värsta farhågorna i marknaden inte besannas, ja då kan det fortfarande visa sig vara bättre att ha behållit en rörlig ränta även om denna stiger under perioden.

Det här inlägget är inte menat att fungera som rådgivning kring huruvida räntan bör bindas eller ej. Det är den egna tron på ränteutvecklingen framöver men framförallt den egna betalningsförmågan och motståndskraften mot högre räntor som bör vara vägledande. Vi kan konstatera att Riksbanken har fungerat som en relativt svag rådgivare denna gång genom att så sent som i februari hålla fast vid sin vy på en första höjning under 2024, och att omsvängningen har gått mycket snabbt vilket har gjort det svårt att hänga med och hinna binda sin ränta på rimliga nivåer. Detta riskerar att leda till en kraftigare huvudvärk än vad som hade behövt vara fallet när nu penningpolitiken stramas åt.

Förhoppningen är att vi kan bidra med lite konsumentupplysning så att Sveriges låntagare får en rimlig chans att fatta välinformerade beslut härifrån.



Johan Hasselblad

Head of Funding & Sustainability, Hypoteket